Ersholm

Sedan jag slutade på SKF 2024 har jag funderat en hel del på det där med att fånga dagen. Det låter så enkelt och trivialt, nästan som en klyscha man sätter på en väggbonad, vilket en del också gör. Men samtidigt tycker jag att det är något av det svåraste — och viktigaste — som finns. Kanske är det något som kommer med åldern och erfarenheten, för jag känner att det blir viktigare för mig ju äldre jag blir. Kanske hänger det ihop med att vara småbarnsförälder och se hur fort tiden springer på barnen, eller så är det bara insikten om ens egen dödlighet.

Jag märker att jag vill koppla bort det uppkopplade livet mer och mer när jag är med barnen. Det är först då jag känner någon form av återhämtning. Men så fort idén dyker upp om att ”bara” kolla mejlen, scrolla lite på sociala medier eller lyssna på en podd för dopaminets skull, så blir det rörigt. Det blir svårt att hålla koll på barnen och göra något annat samtidigt. Troligen har det att göra med hjärnans bandbredd, det som beskrivs i boken Scarcity av Sendhil Mullainathan och Eldar Shafir — att uppmärksamheten är en begränsad resurs, och att den redan är fullt upptagen.

Och ju tröttare jag är, desto svårare är det att hålla tillbaka impulsen att kolla på telefonen. Det är lite av en ond cirkel, för det är just telefonen som gör mig tröttare i längden. När bandbredden redan är ansträngd har jag som minst kraft att stå emot impulsen — trots att det är just den som tär mest på orken. Resultatet blir att det är svårt att fånga dagen över huvud taget, det finns för många distraktioner i våra uppkopplade liv.

Ovanpå allt detta ligger pressen att vi hela tiden ska vara produktiva och effektiva. Men hur ska vi kunna vara effektiva och produktiva om vi aldrig får möjlighet att återhämta oss? Vi är biologiska varelser, inte maskiner. Vi behöver få vara ineffektiva ibland — det är en förutsättning för att kunna hämta kraft. Kanske är det där, i det till synes bortkastade och ineffektiva, som förmågan att fånga dagen egentligen bor. Och kanske är just det nyckeln till verklig produktivitet — inte att pressa ur varje minut, utan att våga låta bli. Läs även Parkes Note om ämnet.