Ersholm

Som ingenjör får man fundera, klura och dunka pannan mot problem rätt ofta. Det är liksom hela poängen med rollen — att lösa problem av varierande svårighetsgrad. Och det är ofta en viss typ av person som dras till det: någon som helt enkelt älskar att lösa problem inom teknikområdet.

Själv har jag snart fyra år i en chefsroll bakom mig, och bytte arbetsgivare nu den 1 juli. Som gruppchef har jag hamnat en bit från själva tekniken — jag jobbar mer med människorna som löser problemen än med själva problemen. Missförstå mig rätt: jag tycker det är både roligt och utmanande att leda och arbeta med grupper och individer för att nå mål och utvecklas tillsammans. Men det är en annan sorts utmaning. Till och från saknar jag att vara den som står längst fram, den som ska lösa problemet — få djupdyka i både frågan och de tänkbara lösningarna, hitta nya vägar och skalla pannan mot väggen tills det lossnar.

Grejen är att jag också är småbarnsförälder, och tiden att sitta och djupdyka i det jag tycker är kul har varit rätt begränsad. Fram till nu. Under våren har jag börjat märka att det dyker upp fler och fler ”luckor” i vardagen — stunder där jag faktiskt har både tid, lust och ork att läsa, grubbla och djupdyka igen.

Så den här semestern tänkte jag låta nyfikenheten styra. Jag har beställt två (plus två till) Raspberry Pi som jag ska labba med, och tanken är att äntligen få lära mig hantera sånt som k3s, Docker och Pi-hole — allt det där roliga jag velat sätta mig in i men aldrig riktigt haft tid och ork att pilla med.

Jag tänkte också prova att dra igång en Hermes-agent och känna på den — det får bli på en egen instans, så ingen data hamnar i fel händer. Och så har jag en dröm om att labba med lokala llm:er längre fram. Där inser jag att jag behöver annan hårdvara, men tanken är rätt lockande: en Hermes-agent som kör mot en lokal llm, utan någon större kostnad för att hålla den igång.