Accelerationsgivare är standardgivaren inom vibraitonsövervakning, både för online- och ronderingsmätningar. Det finns flera olika typer av accelerationsgivare och den vanligaste typen är en integrerad elektronisk piezoelektrisk (IEPR, kallas även IPC men det är varumärkeskyddat).
Inuti givaren finns ett piezoelektriskt material (kristall) som belastas med en massa, när höljet rör sig håller tröghetskraften massan stilla och kristallen trycks ihop och ger en signal från givaren [1]. Accelerationsgivare behöver strömförsörjas externt, oftast från datainsamlaren.
En fördel med att använda accelerationsgivare är att värden kan integreras till hastighet och förskjutning med hög precision utan att skapa brus, vilket sker vid derivering. Nackdelen är att integrering under 1 Hz kan skapa skidbackar pga våra matematiska regler.
Accelerationsgivare har ofta en lång livstid och behöver kalibreras ungefär vart 5:e år, vilket är markant bättre än både förskjutningsgivare och hastighetsgivare. Standardaccelerationsgivaren är på 100 mV/g där det finns andra känsligheter för olika applikationer ex. en applikation mer lågt varval (under 60 rpm) kan en givare p 500 mV/g rekommenderas, medans om det är en maskin som skakar mycket så går det att använda en givare på 10 mV/g [2].
Fördelar sammanfattat:
- Stort frekvensomfång (0,1 – 30 000 Hz)
- Brett temperaturområde (upp till 125 C)
- Robusta och finns i en mängd specialversioner.
- Stabila och håller sin kalibrering under lång tid.
- Går att integrera mätvärden till hastighet och förskjutning med hög precision
Nackdelar
- Svarar inte ner till 0 Hz
- Temperaturbegränsningar pga inbyggd förstärkare.
- Problem vid integrering till andra enheter under 1 Hz.
Referenser
- W. R. Brook, Rotating Machinery Reliability for Technicians and Engineers. South Norwalk, Connecticut, USA: Industrial Press, 2023.
- J. Sylvester, Enhancing System Reliability Through Vibration Technology. Great Britan: The Seasoned Analyst, 2020.
Ersholm 
Lämna en kommentar